Att sjunga! Kärleken till den kraftfulla, mänskliga rösten är central, sången som helar och förenar, den röst som är personlig och kollektiv på samma gång. En sjungande människa, som öppnar sin strupe och låter rösten ljuda, sträcker samtidigt ut sig i sin fulla längd. Så uttrycker hon på ett alldeles naturligt sätt sin värdighet som människa. Det är inte bara strupen som öppnar sig. Det händer något med ansiktet och ögonen också. Ansiktet börjar skimra. Ögonen uttrycker kraft och liv. Ögonen som är själens spegel. När vi ser in i en annan människas ögon, kan vi där ana något av den andres djup och rikedom. Musiken och sången är en gåva som övar upp vår lyhördhet. Vår lyhördhet inför oss själva, varandra och världen. Lyssnandet, lyhördheten, är fredens moder.